Äntligen kom den dagen jag hade väntat på i fyra-fem månader. Den traditionella dagen kom i år också, då vi åkte till Ullared för att shoppa LOSS! 

Planerna inför denna resa kan bli sjuka, planerna kan vara hur stora och förväntansfulla som helst. Som dem även denna gång var. Jag tog beslutet att vi skulle åka iväg tidigt i söndagsmorse. Och så blev det, min och mammas skjuts stod utanför dörren 8.00. 5 timmars bilresa stod framför oss, men det var inte några som helst problem med hjälp utav lite filmtittande, musik med högsta volym i hörlurarna och en super god fruktsallad i handen. När vi var halvvägs framme så stannade vi som vanligt i Borås och käkade donken. Blev den supergoda kyckling och bacon McWrapen som jag mer eller mindre är kär i (inte bra). 

När vi kom fram så åkte vi direkt till stugan för att packa upp lite, innan vi åkte vidare till det stora gula varuhuset och gick där i några timmar. Sedan åkte vi tillbaks till stugan och hade en myskväll med tacos.

Dagen efter ( i måndags) så stod vi i kö klockan 7.40 till att komma in i varuhuset när dem öppna klockan 8. Var någon minusgrad så frös häcken av mig med min tunna skinnjacka på. Som tur var tog jag med mig bestis vantar hemifrån som räddade min morgon lite grann.

Till lunch åt vi på restaurangen i varuhuset. Dem andra tog något med kycklingspett,klyftpotatis och lite annat gott till medan jag tog en räksallad. Som var SÅ stor!

Väl tillbaks i stugan igen efter någon tusenlapp fattigare så satt det efter ett tag,helt plötsligt två katter utanför vår dörr som verkligen skrek om att få uppmärksamhet och kärlek. Med varma kläder på så tog jag mig ut, satte mig på altanen och hade en rent utsagt underbar kväll med dessa katter. Den ena (min favorit) la sig i mitt knä som att vi hade känt varandra för evigt, han kurrade ihop sig och somnade. Han kunde säkert ha legat där hur länge som helst om det inte var för att jag var tvungen att gå in för frös häcken av mig. Den andra katten la sig på bänken som jag satt på, tätt intill mig och även han njöt nog av livet som vi andra.

Solglasögonen var på, "under the sun (where we belong)" dunkade ut på högsta ifrån högtalaren och en stark solnedgång visade sin bästa sida. Ja, dessa katter gjorde denna ullaredresan värd att minnas. Eller det ögonblicket gjorde det. Det jag trodde skulle bli en ensamtid med miljoner med tankar blev istället en lyckad kväll som slutade med ett leende på läpparna ändå.